Facebooklös, rastlös och i desperat jakt efter alla miljoner olika lösenord jag har gjorde att jag hittade hit. Igen, efter ungefär hundra års bortavaro är jag tillbaka till min blogg.
Jag trodde att jag raderat dig men så finns du här, mitt i cyberrymden, tillgänglig för alla.
Kickar iväg ett litet inlägg och känner efter om det är här jag vill vara. Om det är här jag ska lägga en del av den energi jag får över då fejjan inte längre tillhör mig.
Kanske blir det så. Kanske inte.
