att städa undan en barndom...

  ...en tonårstid, en ungdom.
Det är väl egentligen det som det hela går ut på!? Det där med att skaffa barn, att sätta nytt liv till världen. Nu har vi gått igenom alla faser tillsammans. Det har varit skratt, glädje, gråt, sorg, hat, lycka, omtanke, trötthet, panik, oro, ångest och massor, massor av kärlek. Det var dom där åren som gick. Dom där åren som kom efter livet som nyförlöst, för en sådäringa 22 år sen.

Nu sjunger vi om studentens lyckliga dar och städar ut det sista av barndomen. Kvar har vi tre vuxna människor som lite fundersamt kliar sig i sina huvuden och försöker ta ut sin riktning i livet. När denna vecka är över så är vi tre heltidsarbetande, vuxna människor i hushållet. Tre människor, tre liv, tre framtidar. Det är en så oerhört spännande resa det här! Den här resan som jag har upplevt utifrån så många olika vinklar och perspektiv.

Med attiraljer som kostym, klänningar, håruppsättningar, polerade skor och alldeles alldeles fantastiskt vackra unga vuxna ska ta sina första steg ut i livet. Det ska funka, det ska gå bra. Här sitter jag med långa listor och våndas. Tjälknöl, eller paj? Eller funkar det med båda?

Jag har fixat det här. Jag har rott allt i hamn. Jag har gjort allt jag kunnat. Jag har gjort det på mitt sätt. Jag har känt mig otillräcklig. Jag har gråtit, svurit, vakat, jagat och hatat. Men jag höll mitt löfte. Jag höll hela vägen.

Ingenstans, aldrig någonsin har jag haft ett alternativ om att släppa taget, om att ge upp. Jag gjorde det! Och efter alla år av dåliga samveten, blickar och överlägsna kommenterer har jag äntligen kommit till den punkt då jag kan klappa mig själv på axeln och säga: "Fifan, vad du gjorde mammajobbet bra, Thorun!"
Såklart har ni har varit några efter vägen som stöttat, kramat och stått ut. Förhoppningsvis vet ni vilka ni är och vad ni har betytt.

.

att ta farväl

  ..och (kämpa med att) känna att man gjort rätt.


I veckan har ett ett tungt beslut blivit genomfört. Clifford, den stora, ulliga, fluffiga, dragiga, dryga, klumpiga men alldeles alldeles underbara hunden gått till de sälla jaktmarkerna. Efter ett par veterinärbesök i höstas konstaterades det att hans tid var utmätt.

Tumörer som inte var snälla, tumörer som växte, kliade och var i vägen och som skoningslöst skulle gett sig på inre organ till sist var orsaken till domen.



Vi skulle avvakta, kolla av, känna efter och helt enkelt invänta hans död. Hur vet man? Hundar säger inte till. Hundar visar styrka, trots svaghet.
Men i onsdags, den vackraste dagen hittills i år skulle det ske. Med vissheten om att ha makt över liv och död tvingades ett belut fram om att det var dags. Vi packade fikakorgen. I den fyllde vi köttbullar, biffbitar, fläskbitar och så kaffe, saft och kakor till människorna i flocken.

En underbar plats, inga människor, bara vi. Vi med våra våndor och vår sorg. Clifford och Alma, som ler och långhalm badade, busade, letade gobitar, rullade sig svarta, skakade av sig på oss, skällde, sprang, skuttade och hade en av livets bästa stunder tillsammans med sin flock. Vi drack kaffe och saft, åt våra kakor. Ingen kollade klockan, vi visste ju att den just i den stunden var vår fiende. Halv 6 skulle det ske, halv 6 skulle veterinären komma med sin väska. Väskan vars innehåll bestod av dödlig vätska.

(Tack Veterinär, Karin! Din närvaro och proffessionalism är oslagbar.)
I efterhand känns det som att det inte kunde ha blivit bättre. Han hade oss, sin flock hos sig. Och kanske det bästa av allt Clifford: du fick sista ordet mot Alma. Nu lämnar du många glada minnen, massor av hundhår och ett oerhört stort tomrum efter dig. Måtte du hitta många härliga pissfläckar att snosa på där du är.



.
.

Hejdå Kompis. Du kommer DEFINITIVT fattas oss!

nOstalgi i sKivbacken..

  ..framkallat av en flaska rött.
Köpte en flaska hårdrock idag.. om man nu kan säga att rödvin är så värst hårdrockigt? Ska köpa mig ett fint vinställ och ställa den där tillsammans med flaskan rock'n roll i form av Elvis på, som var en lotterivinst på jobbet i julas. Där hamnar även Kissvinet. Ja, alltså rödvinet med en snygg etikett av bandet KISS. Antar att det inte smakar annorlunda än något annat men det väcks ett habegär av att se dessa flaskor och vips har man inhandlat.

Den långe rotade runt i sin skivback och där bland bluesrariteter och annan skön nostalgi, fanns en lika fin hårdrocksblanding.


Motörhead, både i lyssnar-och dryckesform.

En röst har tystnat. Inte för att jag berörs så väldans mkt av det men Whitney Houston har sjungit några låtar som betytt en del.. Som den här, vilken är min bästa väns bröllopssång:

My Love is Your Love. ♥♫