Börja om från början...

...börja om på nytt.


Facebooklös, rastlös och i desperat jakt efter alla miljoner olika lösenord jag har gjorde att jag hittade hit. Igen, efter ungefär hundra års bortavaro är jag tillbaka till min blogg.
Jag trodde att jag raderat dig men så finns du här, mitt i cyberrymden, tillgänglig för alla.

Kickar iväg ett litet inlägg och känner efter om det är här jag vill vara. Om det är här jag ska lägga en del av den energi jag får över då fejjan inte längre tillhör mig.

Kanske blir det så. Kanske inte.

att städa undan en barndom...

  ...en tonårstid, en ungdom.
Det är väl egentligen det som det hela går ut på!? Det där med att skaffa barn, att sätta nytt liv till världen. Nu har vi gått igenom alla faser tillsammans. Det har varit skratt, glädje, gråt, sorg, hat, lycka, omtanke, trötthet, panik, oro, ångest och massor, massor av kärlek. Det var dom där åren som gick. Dom där åren som kom efter livet som nyförlöst, för en sådäringa 22 år sen.

Nu sjunger vi om studentens lyckliga dar och städar ut det sista av barndomen. Kvar har vi tre vuxna människor som lite fundersamt kliar sig i sina huvuden och försöker ta ut sin riktning i livet. När denna vecka är över så är vi tre heltidsarbetande, vuxna människor i hushållet. Tre människor, tre liv, tre framtidar. Det är en så oerhört spännande resa det här! Den här resan som jag har upplevt utifrån så många olika vinklar och perspektiv.

Med attiraljer som kostym, klänningar, håruppsättningar, polerade skor och alldeles alldeles fantastiskt vackra unga vuxna ska ta sina första steg ut i livet. Det ska funka, det ska gå bra. Här sitter jag med långa listor och våndas. Tjälknöl, eller paj? Eller funkar det med båda?

Jag har fixat det här. Jag har rott allt i hamn. Jag har gjort allt jag kunnat. Jag har gjort det på mitt sätt. Jag har känt mig otillräcklig. Jag har gråtit, svurit, vakat, jagat och hatat. Men jag höll mitt löfte. Jag höll hela vägen.

Ingenstans, aldrig någonsin har jag haft ett alternativ om att släppa taget, om att ge upp. Jag gjorde det! Och efter alla år av dåliga samveten, blickar och överlägsna kommenterer har jag äntligen kommit till den punkt då jag kan klappa mig själv på axeln och säga: "Fifan, vad du gjorde mammajobbet bra, Thorun!"
Såklart har ni har varit några efter vägen som stöttat, kramat och stått ut. Förhoppningsvis vet ni vilka ni är och vad ni har betytt.

.

att ta farväl

  ..och (kämpa med att) känna att man gjort rätt.


I veckan har ett ett tungt beslut blivit genomfört. Clifford, den stora, ulliga, fluffiga, dragiga, dryga, klumpiga men alldeles alldeles underbara hunden gått till de sälla jaktmarkerna. Efter ett par veterinärbesök i höstas konstaterades det att hans tid var utmätt.

Tumörer som inte var snälla, tumörer som växte, kliade och var i vägen och som skoningslöst skulle gett sig på inre organ till sist var orsaken till domen.



Vi skulle avvakta, kolla av, känna efter och helt enkelt invänta hans död. Hur vet man? Hundar säger inte till. Hundar visar styrka, trots svaghet.
Men i onsdags, den vackraste dagen hittills i år skulle det ske. Med vissheten om att ha makt över liv och död tvingades ett belut fram om att det var dags. Vi packade fikakorgen. I den fyllde vi köttbullar, biffbitar, fläskbitar och så kaffe, saft och kakor till människorna i flocken.

En underbar plats, inga människor, bara vi. Vi med våra våndor och vår sorg. Clifford och Alma, som ler och långhalm badade, busade, letade gobitar, rullade sig svarta, skakade av sig på oss, skällde, sprang, skuttade och hade en av livets bästa stunder tillsammans med sin flock. Vi drack kaffe och saft, åt våra kakor. Ingen kollade klockan, vi visste ju att den just i den stunden var vår fiende. Halv 6 skulle det ske, halv 6 skulle veterinären komma med sin väska. Väskan vars innehåll bestod av dödlig vätska.

(Tack Veterinär, Karin! Din närvaro och proffessionalism är oslagbar.)
I efterhand känns det som att det inte kunde ha blivit bättre. Han hade oss, sin flock hos sig. Och kanske det bästa av allt Clifford: du fick sista ordet mot Alma. Nu lämnar du många glada minnen, massor av hundhår och ett oerhört stort tomrum efter dig. Måtte du hitta många härliga pissfläckar att snosa på där du är.



.
.

Hejdå Kompis. Du kommer DEFINITIVT fattas oss!

nOstalgi i sKivbacken..

  ..framkallat av en flaska rött.
Köpte en flaska hårdrock idag.. om man nu kan säga att rödvin är så värst hårdrockigt? Ska köpa mig ett fint vinställ och ställa den där tillsammans med flaskan rock'n roll i form av Elvis på, som var en lotterivinst på jobbet i julas. Där hamnar även Kissvinet. Ja, alltså rödvinet med en snygg etikett av bandet KISS. Antar att det inte smakar annorlunda än något annat men det väcks ett habegär av att se dessa flaskor och vips har man inhandlat.

Den långe rotade runt i sin skivback och där bland bluesrariteter och annan skön nostalgi, fanns en lika fin hårdrocksblanding.


Motörhead, både i lyssnar-och dryckesform.

En röst har tystnat. Inte för att jag berörs så väldans mkt av det men Whitney Houston har sjungit några låtar som betytt en del.. Som den här, vilken är min bästa väns bröllopssång:

My Love is Your Love. ♥♫

Älskade, Hatade..

du är partyhöjaren och isbrytaren.

Du får den blyge att våga, den vågade att utmana sig.
Du är en tröst och en vän som alltid ställer upp.
Du är spännande och förbjuden för den unga delen av mänskligheten och du upptar en hel del tid och pengar för att komma i händerna på de som inte får enligt lagen.
Du är det förväntansfulla tisslet och tasslet i skolkorridorer om fredagar.
Du skapar många skratt och lustiga minnen.

MEN!
Du är även sorgen och bedrövelsen. Du förstör fester och går över outtalade gränser för vad som är rätt och fel.
Du är hatad och tar liv, både ung och gammal.
Du skapar livslånga beroenden som inte ger annat än ångest, förtvivlan, sömnlösa nätter och oro.
Du skapar lögner och misstro och får människor att tappa allt hopp.

Du hamnar i rubrikerna när du kör ihjäl oskyldiga i trafiken. Och rubrikerna omtalar dig som misshandlare, dråpare och till och med mördare.

Du är ursäkten för flirten som urartar sig till våldtäkt.
Du är ursäkten för att du slagit den du älskar mest.
Du är ursäkten för dom där orden som sagts, som gör så ont och som aldrig kan tas tillbaka.
Du är orsaken till skräckfyllda barndomsminnen. Minnen som kan försöka bli botade av dig för att låta cirkeln bli sluten.
Du är ångern som inte kan ångras, blodet som inte kan torkas bort, törsten som aldrig släcks.

Ditt namn är alkohol. Så, skål ta mej faen!

Lars Demian. Alkohol.

i shall be released..

i shall be released...

Tänkte att jag ska delge lite bilder som en uppdatering och skippar texten. Livet är alldeles för mycket här och nu och förförligt påträngande så orden skippar jag så jag hinner fånga mer stunder istället.



Kändisar som vill fota sig med mig.


Fler kändisar.


Bästa BRUKET! WCR-Göteborg.


Som det står.


Dropkick Murphys.


Äkta, snygga och så rätt!


Bästa The Hives


Vinnarbil i Högbyns summer meet.


Johan och Peppran-en glad överraskning på Hamnkrogen.


Utsikt från sjön.


Naturens under.


Spontansång på Eskilns camping. Lyckorus! Tack FU*K för min(a) favvosånger. =)

ibland liksom hejdar sig...

..tiden ett slag.

                                    

                                          Du fattas.




"...free as a bird..."


"If i leave here tomorrow will you still remember me?"